Drömmar

I morse vaknade jag av att jag grät, kudden var helt blöt av tårar och jag var inte riktigt redo att öppna ögonen, för då skulle det vara hej då. Jag drömde att Erik och Micke kom gående i stan, att Micke fortfarande levde och att jag i just det ögonblicket insåg att Erik aldrig dog, att han bara varit försvunnen. Jag slängde mig runt hans hals och storgrät av glädje, frågade anklagande varför han hade hållit sig undan under all den här tiden och låtit folk tro att han var död. Jag är ju här nu, sade han och skrattade. Sedan satt vi alla tre och fikade i en lägenhet som var Mickes, någonstans där solen sken utanför, och så bara vaknade jag mitt i alltihop i min säng. Jag saknar dem...